vill försvinna, kort och gott
legat hemma hela dagen. kroppen tillät mig att ta mig upp ur sängen till soffan.
men inget mer. det snurrar och skakar och blir svart. så kan det gå när man inte äter och dricker.
som om jag inte märkt det förr lixsom?
ljusglimten på dagen var när E ringde.
hon fick mig att skratta och jag blev lite peppad till att ändå våga be om hjälp imorn.
så jag slipper bli tvångsinlagd helt enkelt. då kanske det trots allt är bättre o bli inlagd "frivilligt".
för inlagd blir jag nog, frågan är väll mer vart? vågar inte tänka tanken.
är rädd för mig själv, för livet, för att äta och dricka.
imorn klockan 9 kan ni ju hålla en tumme för att jag överlever.
Kommentarer
Trackback
