invisiblestep

idag är den dagen då skymten till liv kanske kommer tillbaka.
jag ska hem, fast jag ska "bara" sova hemma, ska visst va dagpatient.
och imorgon börjar jag skolan, gymnasiet, omvårdnad.
fan vilka steg, allt går så jävla fort, för fort.

funderar på vad som känns okej och inte okej?
det bästa är kanske att inte fundera alls.

ibland känns det jävligt skönt att "bara" leva.
även om man ser saker man inte vill se och hör saker man inte vill höra.
idag har jag iallafall levt om man nu kan leva på en psyk avdelning?

en av världens underbaringar försvann från avd idag & vidare hemåt.
det är tomt men jag står ut, för hon är där hon ska va.
fick 3 underbara kramar idag av henne.

sovit bort hela dagen.
men 3 glas jucie och en tallrik gröt (med mängder av kanel) är i magen.
kanel i mitt <3 alltså.

blev ett konstigt slut på dagen och början på kvällen.
träffa först psykläkaren. senare en barnläkare.
och lite senare en barnsjuksköterska som jag har haft mkt att göra med.
fan vad minnen, fy helvete vad minnen.
men ska visst va rädd om mina njurar.
och jag är fint stucken på flera ställen och slet precis bort 3 emla till.
droppet behövdes inte för stunden.

det känns bra, samtdigt som det känns hemskt? jag är störd.

frukost och täcket över huvudet.
orka gå ur sängen för lite käk, onödigt och äckligt.
lunch; näringsdryck, va bara tvungen att lämna lite.
sen tryckte jag i mej kex, massa kex. fettooooooo.
sen en näringsdryck till och kalorierna är lagrade i min kropp.

snart dax för middag o allt igen, näringsdryckerna är mina bästa vänner just nu.

jag har bestämt mej.
frisk ska jag bli, och livet tänker jag leva.
trots det går det upp och ner.

anorexin gillar ju att jag bara dricker halva näringsdrycken.
eller bara äter 1 potatis istället för 3.
ibland gillar jag det också, bara för jag ska veta vem jag är.

v ill inte ha den här avdelningen som ännu en trygghet.
så har det blivit förr, men snälla inte igen.
så släpp ut mej?

blivit mer tomt i magen än vad jag tänkt idag.
och magen mår piss. jag också tror jag.

orkar inte bry mej just nu heller. är så jävla trött på allt klagande.
alla jävla surkärringar här uppe, alla helt läskigt störda patienter (jag hör fan inte alls hemma här).
/>trött på min familj, skit trött just nu.

stucken och klar av en nål.
fick i mej ungefär halva lunchportionen, men magen var hungrig.
fast inte huvudet då, men vafan! där fick du anorexifan.
mellis i magen och som att "fira" min envishet och att jag är vid liv tog jag mej en glass.
sandwich och lovar, magen gillade det.

dietisten har hört av sej, fick akutremiss. hon suger iaf.
och jag orkar inte med matscheman!
familjen har vart här, tror jag får upp en kompis efter middagen också.

om jag lever efter den. HEJ TJOCKIS DAG.

sitter här och glor framför mej. på mitt rum på avd 23, rum 2.
jävla vak, jävla fil i magen. är så jävla fucked trött på detta ställe.

idag ska jag stickas (igen) för dom lyckades inte igår. sämst på dom.
och inatt var det 15 min av dödsångest på toaletten, trodde inte mitt hjärta skulle orka mer.

tack som fan gud, tack för att det orka. för jag har allt att leva för, egentligen.

en tjej. 17 år och sitter på vuxenpsyk.
sina senaste 3 år har hon spenderat på andra avdelningar- inlåst och på dagvård- inte inlåst.
resten av åren var hon glad, sprallig och ett kakmonster.
men nu, intagen akut för en vecka sen.
noll mat och dryck då, ungefär som nu.
fast 100 ml vatten gör kanske så hjärtat slår? tack.

diagnos; anorexia nervosa.

stirrar tomt framför mej. ögonen orkar inte se.
munnen är stilla, orkar inte prata, orkar inte äta.
eller mer så att jag kan inte äta. huvudet förbjuder som så många gånger förr.
vad är mat & vad är dryck? hur smakar det? jag har glömt.

100 ml vatten och jag är glad att hjärtat slår. tack? eller kanske inte.