bad days med människor till ljusglimtar
var hos sjukgymnasten igår och fick lite pepp. ville inget annat än dö hela dan.
men trots det spenderade jag lite tid med en vän. skrattade lite och hade 0 ork.
trodde allt var lugnt men tydligen inte.
BUP hit och BUP dit. dö hit och dö dit. inte äta hit och inte äta dit.
damp liv!
mejlade visst iväg lite för mycket ord till min psykolog idag, det sluta med att hon ringde mina föräldrar.
så imorn ska jag visst infinna mej på sjukhuset, i think. med mamma.
(fyfan sooom jag längtar tills jag blir 18!!)
min sjukgymnast ringde upp för att prata med mej bara sådär idag.
chockad men oj, vad glad jag blev trots allt.
hon hade tid med mej o nära som jag var så traskade jag dit och babblade på i 45 min.
sen fick jag en klapp o en halv kram innan jag gick iväg. gav henne ett leende.
lovade henne nått jag aldrig skulle lova nån annan. men lovat är lovat och det tänker jag hålla tills ja träffar henne igen. på fredag vill säga.
och vad som får mej att fortsätta leva är att jag just precis ska till henne på fredag. ingenting annat.
Kommentarer
Trackback
