invisiblestep

men seriöst vem orkar bry sig? livet är inget värt i mina ögon.

inte som sjuk iallafall o det lär jag aldrig ta mej ur.

det sjuka livet verkar vara som gjort för mej.

just nu kan jag inte ens hata anorexin för vad den förstör.

det gör bara ont att jag inte orkar med familj eller vänner, det är det som gör allra ondast.

annars önskar jag bara jag kunde bli smal utan att förstöra min kropp och knopp inuti.

det bästa som finns just nu måste va min sjukgymnast.

missa tiden i måndags och istället ger hon mej 2 tider denna vecka.

i onsdag babbla vi (hon) i 60 minuter och jag försökte lyssna utan att bryta ihop.

idag fick jag min vanliga "bollmassage" och 50 min snack.

att höra nån säga bra saker om sig själv kan va nått av det värsta, då fick jag en klapp på axeln och jag överlevde det också.

ska dit på måndag- som jag ser fram emot det. hon är underbar! att någon finns där lixsom. en vuxen.

ska bara överleva helgen innan det blir måndag..

börjar nu med att ha fredagsmys med mej själv, ska kolla på UPP, en disneyfilm.